Hej.

Min. Dag. Har. Varit. Speciell.

Okej, såhär vare:
Först i skolan trampar jag på en knappnålgrej, som spetsar hela jävla foten, men det var inte så farligt.

Seeedan, när jag går hem ser jag en orm som ligger i mitten av den lilla grässtigen.



Dum som jag är börjar jag fota den i olika vinklar och zoomer
tills jag inser: 
Nämen, jag är ju sviinrädd för ormar?!
Så då återstog ju bara ett liiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiitet problem.
Hur ska jag komma förbi ormjäveln då?
Om jag går i gräset på sidorna kommer det nog fram en ännu större orm och biter av hela jävla foten , och om jag går för nära kanske den attackerar mig.
Så vad gör jag?
Smart som jag är bestämmer jag mig för att hoppa över den.
Ibland undrar jag hur jag tänker, och jag är inte säker på att jag tänker överhuvudtaget ibland, men iallafall.
Så jag hoppar över den, och är livrädd för att det ska komma nån annan orm, så jag springer så fort jag kan (Inte särskilt fort) och när jag precis satt mig och chillaxat lite i soffan går strömmen.
Jahaaaaa, SÅ VAD FAAAN GÖR MAN NU DÅ?!
(Jag förstår inte hur folk klarade sig utan internet på stenåldern, helt ärligt)
Och nu ska ni få höra det speciella med hela historien:
JAG LÄSTE EN BOK.


SÅ....


JAG ÄR STOLT ÖVER MIG SJÄLV!




Det var väl det jag ville säga



TJOHO